Viltspår

Att hunden har ett enastående luktsinne vet vi. För hundar är luktsinnet den viktigaste informationsmottagaren de har. Det är med luktsinnet de avgör om något är farligt eller inte, om något är ätbart eller inte. Hundens nos är konstruerad så att lukten snabbare kommer till luktytan i näsgångarna.

Hunden har över 200 miljoner lukt receptorer (människan har 5-10 miljoner) vilket gör att den passar perfekt för viltspår.
Att träna sin hund i att följa ett speciellt spår oavsett vad som händer runt omkring, i vilket väder som helst, i vilken terräng som helst och vid vilken tid på dygnet som helst är en rejäl utmaning, både för dig som ägare och för din hund.

I flesta fall handlar viltspår om en hund som används för att finna vilt som inte ligger på platsen efter skott eller sedan det blivit påkört. När en viltspårhund är ute på riktigt eftersök, är det viktigt att det skadade djuret som hunden spårar hittas och att djurets lidande får ett slut. Enligt svensk lag ska en eftersökshund finnas tillgänglig vid jakt på det som kallas för klövvilt alltså vanligtvis älg, rådjur och hjort. Hunden behöver inte vara med på själva jakten. I jaktförordningen är det fastställt att en eftersökshund ska finnas på skottplatsen högst två timmar efter att björn, lo, älg, hjort, rådjur, mufflon eller vildsvin har påskjutits.

Jägaren behöver inte ha egen hund utan kan anlita ett ekipage då det behövs. Viltspårhundar används också vid trafikolyckor där vilda djur är inblandade.